Till Accina

Jag vet att du inte kan läsa det här och jag vet att du är en hund men jag ser

dig som mer än bara en hund, du var en av mina bästa vänner.

Jag skriver detta mest för mig själv.

"Nej, stanna här nu"

Det var det jag sa till dig när du ville följa med mig på

prommenad och jag skulle ut och leta Arracc och Triccsie för att de hade rymt.

Jag ville inte att du skulle följa med för att du hade ont i ditt ben och

då skulle det gå för långsamt och du skulle bara få ännu ondare om jag

gick för snabbt.

"Neeej, Accina! Vad gör du nu?"

Det var det jag sa när jag såg dig äta ur matskålen fast du redan hade fått mat på morgonen, jag skulle ju banta dig så att du skulle börja må bra igen.

"Lägg dig här inne"

Jag stängde in dig i sovrummet för att du löpte och Arracc var på dig hela tiden, jag lade mig i soffan och somnade för att jag var så trött.

"Accina lade sig uppe på soffan så hon får ligga kvar där"

Jag tänkte att du skulle få sova där du ville eftersom du hade sovit inne hos oss så länge. 

Om jag hade vetat att det var sista dagen hade jag

tagit med dig i skogen och gått en stund tills du inte orkade gå mer.

Jag hade låtit dig äta så mycket du ville.

Jag hade krypit ihop med dig i soffan som vi brukade göra och titta på något dåligt program.

Jag hade dragit ner dig till sovrummet med näbbar och klor och hållit om dig hela natten.

Men jag visste inte..

"Ska du med veterinären?"

Jag satte dig i koppel och hoppade in i bilen och vi åkte iväg.

Vackraste morgonen på länge och du var glad.

Så glad som du var den dagen hade jag inte sätt dig på länge, du började skälla när du såg veterinärens får.

Men det blev ingen jakt idag.

Vi satte oss och väntade på veterinären och när hon kom in skrek du ditt glädje skrik och ylade, du var så glad över att se henne.

Så själa glad.

"Jag skulle inte ens rekomendera soffkudde"

Det var veterinärens ord och vi tog beslutet att du skulle få somna in.

Jag grät, pussade och kramade dig.

"Vi ses snart igen, jag älskar dig"

Jag orkade inte se dig försvinna, jag gick ut och tittade på solen, andades och

tänkte på livet och döden men mest på dig, bara dig.

Det var över på någon minut.

Det gick så fort.

Du fick somna i husses famn.

Jag är glad över att du var lycklig den dagen, att du var så glad.

Jag undrar vad du tänkte på mitt hjärta..

Om jag kommer dit du är när min tid kommer,

kan du inte komma springande på friska ben och skrika så där galet som du brukade göra?

Jag saknar dig, du fattas mig, jag älskar dig.

 

Emilie

28 september 2011 19:41

Petra..Det där var fruktansvärt vackert skrivet! Jag önskar jag var hos dig nu och kunde stötta dig bättre än vad jag kan just nu. Jag saknar dig massor och önskar att vi kunde umgås som vi gjorde förr....Jag är helt säker på att Accina har det bra nu och att du kommer få träffa henne efter detta liv! Älskar dig med Petra <3<3 Pussar

 

sandra

28 september 2011 20:30

<3 många kramar till dej! så fint skrivet! <3

http://chilibearnaise.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var papperna om namn inskickade till skatteverket och jag är väldigt nöjd med namnen. ..Assar Gunnar Rune Kruse.. Gamla fina namn som alla har betyelse för antingen mig eller R.  Men Assar tycker jag är finast och eftersom JAG perso...

Vilken otroligt mäktig och märklig känsla. Vilken otrolig vacker och jobbig  resa att bli just Mamma men helt underbar. Jag vet att jag sa till R. när jag låg där och hade så ont som jag aldrig någonsin haft i mitt liv att jag aldrig hur ont d...

Länge sedan jag publicerade något på min blogg! Fick sådan lust att göra ett video-inlägg men så försvann orken och lusten då jag imorse åkte in till förlossningen för att jag trodde att vattnet gått. Som tur var så hade det ju så klart inte det...

Alla har vi våra olika morgonrutiner, jag har en väldigt viktig rutin och det är att slå på radion. Men annars är min morgon lika galen som Carola Häggvist, it makes no sense!   Denna video återspeglar ungefär hur min morgon ser ut, dock med viss...

Ibland känner jag en rädsla när jag tänker att någon gång i livet kanske man blir en mamma. Hur mycket fel kan man inte göra i sitt barns uppväxt? Fan bara tanken ger mig panik! Det värsta är att man nog inte vet att man gjort fel för än det är förse...