Länge sedan jag publicerade något på min blogg! Fick sådan lust att göra ett video-inlägg men så försvann orken och lusten då jag imorse åkte in till förlossningen för att jag trodde att vattnet gått.

Som tur var så hade det ju så klart inte det! 

Men tänk om man låtit bli att åka in och något hade hänt?

Jag hade aldrig förlåtit mig själv!

Så vi for in..

Något som bekymrar mig just nu är att jag har så många jag vill hinna att hälsa på men jag har ingen ork. Jag är helt slut! 3 hundar och vinter håller på att ta kål på min gravida kropp! Jävla vedbärning, eldning och prommenader varje dag. Hur fan orkade de stackars gravida kvinnorna på 1800-talet?

Jag kommer ihåg att min Mamma berättade att min styvpappas gammel farmor bar två 20 kilos säckar med djurfoder i en jätte lång uppförsbacke flera gånger per dag då hon var höggravid. Jag skottar och bär ved och tror att jag kanske kommer dö utav det men så finns det ju många som inte gör något alls.

ABSOLUT INGET FEL MED DET!

Hursomhelst, önskar jag att jag orkade gå de 2,5 km ut till bussen på eftermiddagen då jag gjort mina sysslor hemma och fara till mina vänner, vara där i 2 timmar, åka hem med bussen igen, gå 2,5 km hem igen. 

Men kroppen säger nej och jag är så förbannad på att den säger NEJ! 

Är jag bara lat, gnällig, eller bara en allmänt gravidkvinna?

Jag är jätte glad för mina vänner som har tålamodet och troligtvis förståelse och står ut med mig under denna perioden. Som fortfarande skriver till mig på fejsboken osv. 

                                                                                             V 19

V 34