Nu jäklar vill jag ha sommar!

Försommar, så att man fortfarande vet att jag har de där 2 månaderna på sig att njuta och att man verkligen njuter av varje sekund.

Jag spenaderade 1½ månad i Värmland förra året.

Lite jobb, lite hagelskjutning och massa värme och bad.

Jäklar vad underbart det var!

Idag gav jag bort 15 kr till någon jag inte känner och jag hade gett mer om jag hade men tyvärr var det enda jag hade råd med, någon jag aldrig träffat och någon jag inte förväntar mig få tillbaka något av. Jag var på väg därifrån för att jag kände: "Jag har inte råd, jag kan inte"

Men jag såg alla människor som bara gick förbi och jag vart så förbannad, fast jag inte hade någon rätt till det. Så jag stannade tog alla jävla små pengar jag kunde hitta i min väska, vände och gick tillbaka och gav henne dem.

När jag ger någon något förväntar jag mig inget annat än kanske ett tack, faktiskt.

Ett leende eller ett tack är som guld för mig, för det betyder mer än materiellating.

Människor kan få undra varför jag väljer att försöka hjälpa människor som aldrig kommer eller sn funderar på att hjälpa mig. Därför att jag har medkänsla och har förmågan sätta mig in i andras situation utan att känna att dem är mindre än mig eller skitiga och äckliga.

Det fanns den tid då jag mådde skit, jag åt inte, jag skrattade inte för att jag var glad, jag levde inte för mig själv.

Men jag vet att det finns andra som har det värre än mig som lever i missär, lever under hot, död, rädsla, sexuella övergrepp, misshandel och för dem ska jag leva..

Nu jävlar ska JAG leva!