Pratade med en släkting idag som jag inte pratat med på länge och hon frågade givetvis som jag hade man och barn, jag har "man" och 4st fruktansvärt håriga ungar. 

"Jaha, är det din själsfrände?"

Woooot?! För det första har jag inte hört det ordet.. Okej, jag har aldrig hört det ordet i folkmun på 2000-talet, troligtvis har jag läst det i någon bok från 1700 men hon är ju en dinosaurius denna person så vad skulle jag förvänta mig?

Svaret på denna fråga blev så långt att hon efter en stund bytte samtalsämne.

Själsfrände, vet man det efter 3½ år? Vet man ens det efter 10 år?! För jag känner personer som vart tillsammans i 15-20 år och helt plötsligt tar det slut. Människor som man trodde att de skulle vara tillsammans förevigt. Så nej! Om man är själsfränder kommer du inte veta för än ni blir gamla och ligger inför döden, om du blir övergiven i dödbädd för någon pingla som ser liiite snyggare ut än ett likblekt benrangel så var det inte menat att just ni skulle bli själsfränder. 

"För mig är själsfränder människor som håller ihop i vått och torrt ända in till sista andetaget och in i den eviga vilan.."

Alltså kan jag inte veta om jag har min själsfrände än eftersom jag inte kommit dit än, thank gud for that!

Då var jag klar med moment 2! Jäklar vad kul det var men fan vad tid det ska ta innan man får lämna in skiten för nu satt jag och puttsade och grejade in i det sista bara för att jag inte ville lämna in först igen.. Jag är för snabb och framför allt för ivrig!

Ny design på bloggen btw!