Jag hade ett snack med en utav våra sjuksköterskor idag..

Vi pratade bland annat om livet och döden, att leva tills man dör så att säga.

Inget upplyftande samtalsämne men värt att bli påmind om, dessa människor som

jag arbetar med är väldigt gamla och man ska ha det i bakhuvudet att de kan ju

faktiskt ha loggat ut ur livet när jag kliver in i deras hem.

Jag tyckte att den tanken var lite skrämmande och fick nästan magknip när jag tänkte på det.

Hur kommer jag reagera? Jag har sätt en död människa och det var någon jag älskade och då knep jag ihop ögonen nästan som om jag trodde att det var en 

dålig film och att om jag blundade så skulle filmsekvensen vara borta och allt

återgå till det normala.

Men så fort jag öppnade ögonen igen så var den där, den skrämmande verkligheten som hoppar upp bakom din rygg och skrämmer skiten ur dig.

Den läskigaste tanken jag har just nu är att jag kommer aldrig bli yngre, 

bara jävligt mycket äldre.

Nu är sommaren snart slut och jag ser faktiskt fram emot det! Hur konstigt det än låter så är jag som mest stressad under sommaren och det är nog för att jag försöker skapa den perfekta sommaren och det går ju inte. Det är som att alla försöker slå varandra i "Vem-som-kan-göra-mest-under-3-månader". Nej, nu ser jag fram emot en höst då man inte behöver skapa den perfekta brännan och kleta på brun utan sol på benen för att de är för belka, raka bort all generad hårväxt och slippa höra: "Men gud, solar du aldrig?". Nu kan det istället fokuseras på älgjakt och mys framför tv:n och tända ljus, varma tröjor och mössa.

Äntligen tog jag mig tid att fixa det blåa håret på min svägerskas Avatar! Ibland är jag så långsam så att klockera stanna. Men jag tror att det blev hyfsat iaf. 

Om en timme är det dags att dra iväg till jobbet 15-21.30 idag!

Kommer inte hem för än runt 12 i natt. 

Jippe!

Klart man tar åt sig kritik, bara den är konstruktiv! Så nu blurrade jag bilden lite mer och försökte ta bort alla skarpa kanter så gott det gick.