För fan, vi har alltid varit gamla.

Men vet du vad, jag har inget emot det.

Jag menar om min muskler gör ont, är det för att jag har använt dem.

Det är svårt för mig att gå upp för trapporna nu för tiden, det är för att jag har gått upp för dem varje natt för att sova brevid en man som älskade mig.

Jag har några rynkor här och där, men jag har legat under tusen himlar under soliga dagar.

Jag ser ut och känner så här, ja för att jag drack och jag rökte. Jag levde och jag älskade, dansade, sjöng, svettades och gökade mig genom ett ganska härligt jäkla liv om du frågar mig.

Att bli gammal är inte farligt.

Att bli gammal, det är förtjänat.

Jag hade ett snack med en utav våra sjuksköterskor idag..

Vi pratade bland annat om livet och döden, att leva tills man dör så att säga.

Inget upplyftande samtalsämne men värt att bli påmind om, dessa människor som

jag arbetar med är väldigt gamla och man ska ha det i bakhuvudet att de kan ju

faktiskt ha loggat ut ur livet när jag kliver in i deras hem.

Jag tyckte att den tanken var lite skrämmande och fick nästan magknip när jag tänkte på det.

Hur kommer jag reagera? Jag har sätt en död människa och det var någon jag älskade och då knep jag ihop ögonen nästan som om jag trodde att det var en 

dålig film och att om jag blundade så skulle filmsekvensen vara borta och allt

återgå till det normala.

Men så fort jag öppnade ögonen igen så var den där, den skrämmande verkligheten som hoppar upp bakom din rygg och skrämmer skiten ur dig.

Den läskigaste tanken jag har just nu är att jag kommer aldrig bli yngre, 

bara jävligt mycket äldre.

Nu är sommaren snart slut och jag ser faktiskt fram emot det! Hur konstigt det än låter så är jag som mest stressad under sommaren och det är nog för att jag försöker skapa den perfekta sommaren och det går ju inte. Det är som att alla försöker slå varandra i "Vem-som-kan-göra-mest-under-3-månader". Nej, nu ser jag fram emot en höst då man inte behöver skapa den perfekta brännan och kleta på brun utan sol på benen för att de är för belka, raka bort all generad hårväxt och slippa höra: "Men gud, solar du aldrig?". Nu kan det istället fokuseras på älgjakt och mys framför tv:n och tända ljus, varma tröjor och mössa.

Äntligen tog jag mig tid att fixa det blåa håret på min svägerskas Avatar! Ibland är jag så långsam så att klockera stanna. Men jag tror att det blev hyfsat iaf. 

Om en timme är det dags att dra iväg till jobbet 15-21.30 idag!

Kommer inte hem för än runt 12 i natt. 

Jippe!

Klart man tar åt sig kritik, bara den är konstruktiv! Så nu blurrade jag bilden lite mer och försökte ta bort alla skarpa kanter så gott det gick.

Är inte det lättaste men det är roligt som sjutton!

Äntligen Klar!  

Ingen är unik! Innan vi hade all denna konatkt med omvärlden så fanns det hopp om att vi var unik sedan är strävan efter att vara unik eftersom iprincip alla ser likadana ut blivit så eftersträvat att ingen har blivit unik, det finns copycats till dem "unika" också.

När jag var liten blev jag ilurad att jag var unik men det är jag ju inte! Jag trodde att var ensam om att vara jag MEN det finns några stycken där ute som ungefär ser ut som jag och ser de inte ut som jag så tänker de som jag. Jag vet det! 

Att säga att en människa är unik bara för att man inte ser alla andra människor är inte det fruktansvärt naivt?

Som att man skulle säga; "Nej! Slå inte ihjäl den myggan för den är unik.."

Nä! just det!

Det där med att inte vara unik upplevde jag inom speletsvärld för en tid sedan.

Nog för att det finns en begränsning på hur man kan ändra sitt utseende men

det här är ju LÖJLIGT!

Lite lustigt att jag trodde att det var mig själv jag såg först, att min dator hade

hängt sig tills hon den andra skrev:

HEY! You look just like me!